54 år har gått sedan premiären i Eurovision. Efter den ena bottenplaceringen efter den andra dröjde det till början av 70-talet innan första topp tio-placeringen kunde hämtas hem. Det såg bland annat Carlos Mendes till på sitt andra försök 1972 i skotska Edinburgh. A Festa Da Vida kom på 7:e plats.
Landets public servicebolag RTP har under alla år hållit fast vid "Festival da Canção" som nationell uttagning. Den har existerat allt sedan starten 1964 och faktiskt använts två gånger då Portugal inte deltagit i ESC.
1970 och 2000
Tillsammans med de nordiska länderna bojkottade portugiserna ESC 1970 i Dublin. Anledningen var missnöje med resultatet året före där reglerna tillät hela fyra länder att dela på segern. Trots det arrangerades "Festival da Canção" som vanns av Sérgio Borges med låten Onde Vais Rio Que Eu Canto.
Detta upprepade sig 30 år senare. EBU:s regelverk stängde ute Portugal från ESC 2000 i Stockholm eftersom de åren dessförinnan hade placerat sig så dåligt. "Festival da Canção" hölls ändå och segrade gjorde Liana med Sonhos Mágicos. Hur dessa två bidrag skulle komma att stå sig i konkurrensen i Eurovision får vi aldrig veta.
2002 deltog heller inte Portugal i ESC på grund av gällande regler. 2013 och 2016 höll de sig hemma frivilligt men vid dessa tre tillfällen arrangerades inte någon nationell uttagning.
Att musik och politik ibland hör ihop är följande ett bevis på. Portugals bidrag i ESC i Brighton 1974 E Depois do Adeus var nämligen en av de hemliga signaler som var startskottet för igångsättandet av den så kallade Nejlikerevolutionen. Drygt två veckor senare avsattes också militärdiktaturen och demokrati infördes. Själva låten gick det inte så bra för, medan ABBA vann kom portugisen Paulo de Carvalho på 14:e plats. Fast det intresserade nog inte honom eller hans landsmän just då, de hade annat att tänka på om man uttrycker sig lite försiktigt.
Sist tre gånger (1964, 1974, 1997) och missad finalplats åtta gånger (2004, 2005, 2006, 2007, 2011, 2012, 2014, 2015). Det är landets facit i Eurovision. Så det är lätt att förstå vilken befrielse det måste ha varit när segern i Kiev var ett faktum. Innan Salvador Sobral slog till med Amar Pelois Dois var 6:e platsen från ESC 1996 i Oslo bästa resultat. Och det var nära en ännu bättre placering, O Meu Coraçáo Não Tem Cor med Lúcia Moniz (bilden) var bara åtta poäng från Sveriges 3:e plats det året.
Med Salvador Sobral inräknad kan man säga att tre portugiska ESC-bidrag genom åren gett eko i Sverige. I viss mån gäller det 1979 års Sobe Sobe Balão Sobe med Manuela Bravo men framförallt låten som kom året efter. Um Grande, Grande Amor med José Cid spelades in av dansbandet Vikingarna och tog sig in på Svensktoppen. Om detta har ESCsverige berättat förut:
→ Portugals enda svenska hit
Det som hedrar är att de under alla år hållit fast vid sitt språk. Visst har det ibland funnits inslag av engelska i låtarna men det har mer varit undantag. Inte ett enda av de 49 bidragen i ESC har engelsk titel. I det ligger också att man vågat experimentera rent musikaliskt, något de flesta européer ställt sig oförstående till. Här tänker vi närmast på låtar som stuckit ut: Playback från 1981, Bem Bom 1982 och Luta É Alegria 2011.
Fransmän och spanjorer har varit Portugals allra bästa polare. Därifrån har de fått merparten av sina poäng i Eurovision. Svenskarna behöver inte skämmas, av 50 länder är vi är den 7:e största bidragsgivaren.
→ Portugal i ESC 1964-2018
Våra kolleger på sajten ESCportugal.pt har satt ihop ett klipp på YouTube med samtliga bidrag utom det senaste. Visst har du 26 minuter över - nu kör vi...
Kommentarer
Skicka en kommentar