 |
| ← ESC 1996 ⸦⸧ ESC 1998 → |
Var:
|
Point Theatre
|
Plats:
|
Dublin, Irland
|
När:
|
Lördag 3 Maj
|
Deltagare:
|
25 länder
|
Programledare:
|
Carrie Crowley & Ronan Keating
|
Svensk kommentator (SVT2)
Röstavlämnare |
Jan Jingryd
Gösta Hanson |
Årgång 42
Vinnare:
Storbritannien
Love Shine A Light
Katrina & The Waves
|
 |
Sveriges placering
|
14 Bara hon älskar mej - Blond
|
Tillbaka till den gröna ön för fjärde gången på 90-talet. Det kändes som att irländarna egentligen bara fått en välbehövlig och kortvarig paus efter det norska värdskapet.
Italien var med i tävlingen igen efter några års paus, trots en finfin 4:e plats försvann de igen för att inte dyka upp förrän 2011. Detta års storstjärna var utan tvivel ryska Alla Pugatjova, hon blev uppmärksammad i Sverige på 80-talet tack vare Jacob Dahlin och hans tv-shower. Men hennes bidrag föll inte Europa i smaken, det gjorde dock en annan 80-talsstjärna.
Hon slog igenom med Walking On Sunshine och nu mer än tio år senare fick hon uppdraget att representera Storbritannien i Eurovision. Katrina & The Waves tog relativt snabbt hand om förstaplatsen i omröstningen, ohotad under större delen av röstningen. Vinstmariginalen på 70 poäng säger väl det mesta!
Femte segern
De hade varit nära vid många tillfällen men stupat på mållinjen, minns att de var en enda futtig poäng från förstaplatsen 1988 och bara sju bakom segraren året efter. Inte för inte är Storbritannien känt för alla sina andraplatser.
16 år hade gått sedan senaste vinsten, en ovanligt lång väntan för att vara Storbritannien under den aktuella tidsperioden. I Dublin kunde de denna gång hämta hem sin totalt femte guldtrofé. Mer än 20 år har nu gått sedan dess och med undantag för efterföljande år på hemmaplan har britterna inte varit i närheten av den yttersta toppen igen.
Irland var annars sin vana trogen uppe där och nosade i den absoluta toppen, det skulle dock visa sig bli sista gången för lång tid framåt. Turkiet tog brons - bästa placeringen hitintills.
Nordiskt bottenår
1997 hör till de absolut sämsta åren beträffande Norden. Sverige blev trots placering 14 bästa nordiska land. Trion Blond med sin Bara hon älskar mig blev verkligen en "One hit wonder" och knappt det. Danmark fick finna sig i att komma på 16:e och Island på 20:e plats.
Islänningen var verkligen före sin tid med ett sound och en scenshow som kom att slå stort i ESC under 2000-talet. Juryerna gillade inte vad de såg eller hörde men de fåtalet länder som lät tittarna ringa in och rösta gjorde det.
Norge fick dela sistaplatsen med Portugal och bägge nollades dessutom. Finland tvingades stå över på grund av sin dåliga placering året innan.
Reglerna ändras
Ännu en gång på kort tid ändrade EBU reglerna för vilka länder som kunde komma i fråga för tävlingen. Nu bestämde man att snittpoängen från de senaste fyra-fem årens ESC skulle gälla. Med tanke på två år med vardera 100 poäng samt 48 och 89 från 1994 respektive 1993 var den svenska finalplatsen inte i fara.
Värre var det för Finland, Belgien och Slovakien vars snittpoäng från de senaste åren inte räckte till för att kunna delta. Antalet bidrag som tilläts vara med steg återigen från 23 till 25. Det medförde att Danmark, Tyskland, Ungern och Ryssland förutom redan nämnda Italien kunde återvända.
Fram till nu hade jurygrupperna runt om i Europa haft makten över poängen, för första gången testade fem länders tv-bolag att låta tv-tittarna ringa in och rösta på låtarna. Dessa var Sverige, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Schweiz.
Hon slog igenom med Walking On Sunshine och nu mer än tio år senare fick hon uppdraget att representera Storbritannien i Eurovision. Katrina & The Waves tog relativt snabbt hand om förstaplatsen i omröstningen, ohotad under större delen av röstningen. Vinstmariginalen på 70 poäng säger väl det mesta!
Femte segern
De hade varit nära vid många tillfällen men stupat på mållinjen, minns att de var en enda futtig poäng från förstaplatsen 1988 och bara sju bakom segraren året efter. Inte för inte är Storbritannien känt för alla sina andraplatser.
16 år hade gått sedan senaste vinsten, en ovanligt lång väntan för att vara Storbritannien under den aktuella tidsperioden. I Dublin kunde de denna gång hämta hem sin totalt femte guldtrofé. Mer än 20 år har nu gått sedan dess och med undantag för efterföljande år på hemmaplan har britterna inte varit i närheten av den yttersta toppen igen.
Nordiskt bottenår
1997 hör till de absolut sämsta åren beträffande Norden. Sverige blev trots placering 14 bästa nordiska land. Trion Blond med sin Bara hon älskar mig blev verkligen en "One hit wonder" och knappt det. Danmark fick finna sig i att komma på 16:e och Island på 20:e plats.
Islänningen var verkligen före sin tid med ett sound och en scenshow som kom att slå stort i ESC under 2000-talet. Juryerna gillade inte vad de såg eller hörde men de fåtalet länder som lät tittarna ringa in och rösta gjorde det.
Norge fick dela sistaplatsen med Portugal och bägge nollades dessutom. Finland tvingades stå över på grund av sin dåliga placering året innan.
Reglerna ändras
Ännu en gång på kort tid ändrade EBU reglerna för vilka länder som kunde komma i fråga för tävlingen. Nu bestämde man att snittpoängen från de senaste fyra-fem årens ESC skulle gälla. Med tanke på två år med vardera 100 poäng samt 48 och 89 från 1994 respektive 1993 var den svenska finalplatsen inte i fara.
Värre var det för Finland, Belgien och Slovakien vars snittpoäng från de senaste åren inte räckte till för att kunna delta. Antalet bidrag som tilläts vara med steg återigen från 23 till 25. Det medförde att Danmark, Tyskland, Ungern och Ryssland förutom redan nämnda Italien kunde återvända.
Fram till nu hade jurygrupperna runt om i Europa haft makten över poängen, för första gången testade fem länders tv-bolag att låta tv-tittarna ringa in och rösta på låtarna. Dessa var Sverige, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Schweiz.
Kommentarer
Skicka en kommentar